Som jag har skrivit tidigare så skulle det här bli en Elinhelg. Hon sov här i fredags och jag sov hos henne igår till idag. Men lördagskvällen började med en sen middag på cheescake factory. Vi kom dit och fick vänta i ca två timmar på ett bord (vi var 11 stycken), ändå slutatde det med att vi fick splittra på oss och sitta i två bord. Men som ett förlåt av restaurangen för all väntan så fick vi lite nachos med smält ost och guacamole innan maten, det tackar man för. Istället för pizza, hamburgare eller annan snabmat så åt jag faktiskt pasta med kycklig, det var riktigt gott. Matilda provar något nytt, yeey! 

Det blev allt senare och senare och för att slippa stå ute i kylan och vänta på en buss i ca 40 minuter kom Elin på tio min innan näst sista bussen gick att vi borde ta den. Vi kastade pengar till de andra för vår mat, skyndade på med jackorna och småsprang till hållplatsen för att hinna med den. Väl där inser vi att bussen inte gör förrän en kvart så det gick ju bra ändå. Vi stod och kikade efter buss 24 som vi skulle med för att komma upp till Magnolia. Buss 134 stanar bredvid oss, vissa stiger av medan andra stiger på. Busschauffören tittar frågande på Elin och undrar om vi ska med. Men Elin skakar på huvudet, det är ju 24an vi ska med. Chauffören stänger dörrarna och börjar blinka ut för att åka vidare medan jag står 10 cm framför bussens front och sneglar upp för att nyfiket se var den där bussen går mot för håll. Någonstans där uppfattar jag en 2 och en 4, en destination som börjar på M och slutar med agnolia, och där slår det mig att det är vår buss som precis vid den hållplatsen byter bussnr och destination. Jag nästan skriker på Elin att det är den vi ska med, Elin bankar på dörrarna åter igen och med nöd och näppe kom vi på bussen. Väl hemma hos Elin kikar vi på film och äter glass (efterrätt) där båda med trötta ögon missar slutet. nte alltid så roligt men en skön kväll.

Trots att jag gillar det här, middagar, filmmys, snacks och trevligt sällskap så vill jag ha lite mer fart om helgerna. Det är nu jag nästan måste säga att jag saknar tranan. Det här är som att vara 17 igen, den ständiga väntan på att 18årsdagen ska komma och man äntligen är myndig, inte alls roligt. Men inom en snar framtid blir det en trip till Vancouver iaf!