Igår var en usel dag där verkligen allt som kan gå fel gick fel. Idag har varit en betydligt bättre dag. Jag har varit utvilad, varit på bra humör och haft snälla barn. Efter jobbet åkte jag till stanford shopping center och intförskaffade mig ett par nya byxor, det tyckte jag att jag var värd. Sedan fick jag med mig Helena till stacbucks där vi snicksnacke om allt och ingenting i två timmar. I skrivande stund sitter jag också och tänker på att jag om en vecka firar sex månader i staterna och inser hur mycket jag verkligen har gjort under dessa sex månader. Att jag har besökt så månda platser som jag redan nu har gjort hade jag aldrig föreställt mig, jag har fått så många nya vänner, jag har sett en hel del från en amerikanska kulturen och jag har verkligen insett värdet i att vara från det i särklass bästa landet. Hur mycket jag än älskar att vara bosatt i USA, och hur mycket jag än älskar att jag varje helg hittar på något roligt, hur mycket jag än älskar mina vänner här borta och hur mycket jag än älskar att resa så har verkligheten där på andra sidan nu kommit ikapp mig. Problem som man trodde var borta finns faktiskt fortfarande kvar och det var igår som jag för första gången verkligen kände hur dessa så kallade problem fortfarande är så nära. Trots dessa problem och trots att jag älskar att vara här borta så måste jag medge att en liten del av mig längtar till februari månad och hemfärd.