VILL DU ÅKA SOM AU PAIR?
För ca en månad sedan var det någon av er läsare som undrade hur hela min USA-resa började. Hur jag kom på att jag ville åka, hur jag gick till väga och hur jag kom iväg. Tanken bakom detta inlägg har funnits länge och nu är det dags att berätta historien.
Helt ärligt så hade jag inte en tanke på att packa min väska och flytta till andra sidan jorden när jag var 19 år. Tanken på att ta mig bort från Edsbyn fanns alltid med mig, men att flytta så långt bort jag bara kunde i USA hade jag aldrig ens drömt om. Jag sökte jobb här och där utan framgång och någon gång i början av september hösten 2011 kom Angelina Håkansson fram till mig och sa, helt från ingenstans, att au pair vore något för mig. Inte förrän då, då en nära vän kom och sa det, började jag tänka efter och kanske hon hade rätt. Kanske det jobbet passar mig och kanske usa är landet för mig. Jag gjorde lite research och pratade med en nära vän till min syster. Hon var en av de få personer jag känner som har åkt som au pair och verkligen älskat det. Hon fick mig att bli mer inspirerad och i mitten av september satt jag och lyssnade på ett informationsmöte online på Cultural Cares hemsida. Efter mötet pratade jag återigen med Emelie och det visade sig att hon har jobbat för förmedligen Cultural Care och på så sätt kunde hon hjälpa mig en hel del på traven.
Där och då började jag fylla i en ansökan som förmedligen har online. Där fick jag skriva allt ifrån mitt mellannamn till var jag gillar att göra på fritiden, från vad jag har jobbat med till vad jag är duktig på, från vad mina bästa sidor är vs mina sämsta sidor osv. Det enda problemet med den där ansökan var att man måste ha referenser som kan intyga att du har arbetat/umgåts med barn i ett visst antal timmar. Jag hade redan då en hel del barntimmar men det var inte bara att sitta och försöka komma ihåg alla timmar man har skrapat ihop under åren. - För ja, det spelar ingen roll när, var eller hur du tog hand om barn, bara du har umgåts/tagit hand om dem.
När ansökan var inskickad och klar skulle jag gå på en intervju där de bland annat skulle mäta mina engelskakunskaper och en hel del annat. Jag var sjukt nervös inför vad ordet "intervju" skulle innebära, det är inte alltid det roligaste ordet men jag hade tur som då kände min systers kompis och hon fick tillstånd att ha den intervjun med mig vid hennes köksbord på Lillbo. Efter intervjun började hela matchningsprcessen som gick till så att förmedligen läste min ansökan och försökte hitta en familjs ansökan som skulle passa bra ihop med min. Det tog två dagar innan jag hade min första matchning och jag var hyperglad i det ögonblicket kan jag säga. Men den första familjen passade inte mig och så heller gjorde inte den andra. När den tredje kom och jag pratade med värdpappan över telefonen två gånger efter att ha läst deras ansökan så kändes allt hel klockrent och innan jag ens hann tänka efter så hade vi sagt ja till varandra och i mitten av oktober hade jag fått ett datum för avresa. Det kändes helt sjukt att jag då i januari månad skulle flytta och börja en helt nytt liv här borta.
När familjen och jag funnit varandra började allt det "dolda" jobbet. Allt pappersarbete, ringa samtal för att samla ihop alla papper och bevis man behövde, jag fick åka till Stockholm för att fixa ett visum och en hel del annat. Den delen av au pairandet var inte det roligaste men ack så värt det. Priser jag har betalat:
Där och då började jag fylla i en ansökan som förmedligen har online. Där fick jag skriva allt ifrån mitt mellannamn till var jag gillar att göra på fritiden, från vad jag har jobbat med till vad jag är duktig på, från vad mina bästa sidor är vs mina sämsta sidor osv. Det enda problemet med den där ansökan var att man måste ha referenser som kan intyga att du har arbetat/umgåts med barn i ett visst antal timmar. Jag hade redan då en hel del barntimmar men det var inte bara att sitta och försöka komma ihåg alla timmar man har skrapat ihop under åren. - För ja, det spelar ingen roll när, var eller hur du tog hand om barn, bara du har umgåts/tagit hand om dem.
När ansökan var inskickad och klar skulle jag gå på en intervju där de bland annat skulle mäta mina engelskakunskaper och en hel del annat. Jag var sjukt nervös inför vad ordet "intervju" skulle innebära, det är inte alltid det roligaste ordet men jag hade tur som då kände min systers kompis och hon fick tillstånd att ha den intervjun med mig vid hennes köksbord på Lillbo. Efter intervjun började hela matchningsprcessen som gick till så att förmedligen läste min ansökan och försökte hitta en familjs ansökan som skulle passa bra ihop med min. Det tog två dagar innan jag hade min första matchning och jag var hyperglad i det ögonblicket kan jag säga. Men den första familjen passade inte mig och så heller gjorde inte den andra. När den tredje kom och jag pratade med värdpappan över telefonen två gånger efter att ha läst deras ansökan så kändes allt hel klockrent och innan jag ens hann tänka efter så hade vi sagt ja till varandra och i mitten av oktober hade jag fått ett datum för avresa. Det kändes helt sjukt att jag då i januari månad skulle flytta och börja en helt nytt liv här borta.
När familjen och jag funnit varandra började allt det "dolda" jobbet. Allt pappersarbete, ringa samtal för att samla ihop alla papper och bevis man behövde, jag fick åka till Stockholm för att fixa ett visum och en hel del annat. Den delen av au pairandet var inte det roligaste men ack så värt det. Priser jag har betalat:
Programavgift: 4995 kr
Försäkring: 5385 kr
Visum: ca 1000 kr
Läkarundersökning: ca 800 kr
Polisregisterutdrag: ca 190 kr
Internationellt körkort: 250 kr
Avneställningsskydd: 395 kr
Nu sitter jag här ett år senare och ångrar inte en sekund att jag tog steget att flytta hit. Resan har helt klart varit en enda stor berg och dal bana. Jag började i Seattle hos en familj som från början kändes helt rätt med visade sig vara helt fel. Jag trodde verkligen inte alls att jag skulle komma i den situationen då jag skulle byta familj. Men istället hamnade jag lite mer söderut i Kalifornien, vilket från början (som alla andra) var min önskan. Jag har verkligen en superbra familj och jag ser dem nu som min andra famlj. Jag hade inte kunnat hitta en bättre situation.
Men det har verkligen varit ett underbart äventyr och jag har varit med om mer saker på mindre än ett år än vad vissa personer kanske hinner med på en hel livstid. Seattle, Vancouver, San Francisco, Las Vegas, San Diego, Los Angeles, Hawaii och Santa Barbara är bara några av de många ställen jag har besökt. Jag hade modet att hoppa ut från ett flygplan, jag har åkt linbana bland underbart fina berg, en stor dröm gick i uppfyllelse när jag på Hawaii surfade för första gången, jag har lekt gladiator och rullat mig genom lera, och en hel del andra roliga saker. Så är du barnkär, älskar att resa, älskar att möta nya människor och kulturer så uppmuntrar jag dig att åka som au pair och uppleva det som jag har upplevt.
Läkarundersökning: ca 800 kr
Polisregisterutdrag: ca 190 kr
Internationellt körkort: 250 kr
Avneställningsskydd: 395 kr
Nu sitter jag här ett år senare och ångrar inte en sekund att jag tog steget att flytta hit. Resan har helt klart varit en enda stor berg och dal bana. Jag började i Seattle hos en familj som från början kändes helt rätt med visade sig vara helt fel. Jag trodde verkligen inte alls att jag skulle komma i den situationen då jag skulle byta familj. Men istället hamnade jag lite mer söderut i Kalifornien, vilket från början (som alla andra) var min önskan. Jag har verkligen en superbra familj och jag ser dem nu som min andra famlj. Jag hade inte kunnat hitta en bättre situation.
Men det har verkligen varit ett underbart äventyr och jag har varit med om mer saker på mindre än ett år än vad vissa personer kanske hinner med på en hel livstid. Seattle, Vancouver, San Francisco, Las Vegas, San Diego, Los Angeles, Hawaii och Santa Barbara är bara några av de många ställen jag har besökt. Jag hade modet att hoppa ut från ett flygplan, jag har åkt linbana bland underbart fina berg, en stor dröm gick i uppfyllelse när jag på Hawaii surfade för första gången, jag har lekt gladiator och rullat mig genom lera, och en hel del andra roliga saker. Så är du barnkär, älskar att resa, älskar att möta nya människor och kulturer så uppmuntrar jag dig att åka som au pair och uppleva det som jag har upplevt.
Trackback
