WELCOME TO MY LIFE

Hej jobb. Hej säng. Ungefär så ser min vardag ut för tillfället. Jag trött och slut och jobbar varje dag. Förlåt vänner men jag är trött. Tack

MY TIRED HEART IS BEATING SO SLOW

Två utmattande dagar i Stockholm kändes som fyra. Ett onödigt långt besök på amerikanska ambassaden och några timmar på stan släpandes på väldigt tunga väskor och för att inte glömma en tre timmars lång tågresa bredvid en av världens drygaste familj. 1,5 timmes sömn på 42 timmar  sätter sina spår. Får ju på sätt och vis skylla mig själv men är väldigt glad att allt är över nu. Måste nämna att Sara somnade till flera gånger under ett och samma samtal när vi satt på stationen väntandes på tåget. Kortfattat besök i Stockholm: Tåg - Stan - White Room - Ambassaden - Stan - Tåg. 

Idag hade jag sett framemot att sova lääänge. Men vid nio ringde de från jobbet och behövde folk. Så jag satte mig på cykeln och jobbade hela dagen istället. Bra det med. Nu väntar jobb varje dag den här veckan. Ser dock freammot helgen då den ser ut att bli fin trots jobb. Juppie!


STOCKHOLM BY NIGHT

En heldag i Stockholm kan man säga. Klev upp vid fem för att åka mot Bollnäs klockan sex för att sedan hoppa på tåget mot Stockholm. Det är ett under att vi ens kom på tåget när Sara är så seg som hon är. Men med nöd och näppe hann vi med tåget. Imorn väntar ett möte på Amerikanska ambassaden som jag hoppas kommer gå bra. Sen blir det ännu en runda på stan för att sedan vid fyra åka hemåt mot Hälsingeskogarna igen. Nu: Stockholm by night! Puss

BUT WE LOVE HOW IT FEELS SO RIGHT

Idag började dagen med en tur till Bollnäs med min käre far. Blev bara lite smink för min del medan pappa inhandlade en hel del extra. Visade pappa en resväska som skulle passa mig tills jag åker och vips så var den min. Pappor är fina må jag säga. Nu sitter jag och vilar mitt huvud en stund innan det bär av till jobbet för ett kvällspass. Inte så roligt på en fredag, ännu tråkigare med tanke på att jag jobbar sent även imorgon. Men ibland blir de sådana helger och man får helt enkelt bara stå ut. Jag ska ju inte klaga på att jag får jobba. Just de. Jag har ju Stockholm att se framemot istället. Tummen upp för de! 


Ps. Har precis fällt en tår efter att ha fått reda på en jättetråkig sak. Usch.

FOR ALL THE THINGS THAT NEVER DIE

Efter en dag bestående av promenad och jobb sitter jag nu i sängen halvt död i benen. Promenaden var mer krävande för mina ben än vanligt idag. Och för omväxlihetens skull så satt jag inte i kassan idag på jobbet. Vilket leder till mycket spring hit och dit vilket i sin tur tär på benen. Men nu intar jag sängen med en kopp te och inväntar fredagen. Även den bestående av jobb.
Det känns även att julen tränger sig på. Vi har fullt upp med att julskylta på jobbet inför första advent som är på söndag! Det finns pepparkakor och glögg i mängder, mamma kommer en hem skumtomtar, julgardainerna sitter uppe och alla fönster ar upplysta av ljusstakar och stjärnor. BARA SNÖN SOM FATTAS NU! Jag som aldrig varit ett stort fan av snö och har det hellre såhär som de är nu ist för slask och kyla längtar efter snön.. Så snön, kom nu!
Nu lite satc och sängen, tjing!

AND WHAT YOU ARE IS BEAUTIFUL

Jag vet inte om det är värdet eller helt enkelt utmattning, men känner mig halvt död hela dagarna.. Tre dagar med jobb kvar denna vecka sen blir det en liten tripp till stockholm med Sara i några dagar, ska bli skönt. Jag ska inte dit på en shoppingresa, en hotellweekend eller dit för sällskapets skull. Det är något enligt mig hemskare.. Ska faktiskt till Amerikanska Ambassaden för en visumintervju. Men jag tror faktiskt inte att det är så hemskt som det känns. Hoppas inte. Men det är det sista jag måste göra, sen är allt pappersarbete och alla bevis hit å dit färdiga. Då är det bara att vänta in den 3 januari!! 

Att jag ska till New York först känns inte heller helt fel kan jag säga. Dock bara fyra dagar, men vi får se till att spendera de där fyra dagarna på ett bra sätt.


HÄR BLEV JAG DEN JAG ÄR

Redan andra inlägget, "wihoo"
Jag kände att jag var tvungen att röra på mig nu på kvällskvisten så jag tog en lugn promenad för mig själv. Väldigt skönt faktiskt. Hur mycket jag än längtar till USA och hur mycket jag än längtar till att bli en storstadsbo, så kommer jag sakna Edsbyn. Edsbyn är faktiskt väldigt fin och mysig by och jag är glad att jag är härifrån. Jag insåg nog det nu ikväll att jag kommer sakna byn en aning när jag är borta. Det är tryggt och lugnt. Men som någon en gång sa till mig "Byn står alltid kvar!" Sant.


YOU FOUND ME

Studenten betydde frihet. Det var då livet skulle börja på riktigt. Jag fick därefter jobb på ica och var där under sommaren. Vilket betydde ytterligare tre månader kvar här i lilla Edsbyn. Det var då jag tänkte att efter sommaren börjar livet på riktigt, det är då jag ska flytta någonsatns och göra något nytt. Nu är det slutet av november och jag sitter fortfarande här, inne på mitt rum i lilla Edsbyn efter en arbetsdag på Ica. När var det livet skulle börja på riktigt?

Det var för drygt en månad sen som de oväntade hände. En dörr öppnades och jag var redo för att spräcka bubblan, redo att lämna lilla Edsbyn, redo att lämna Ica. Jag fick nämligen ett samtal från USA och innan jag hann tänka klart hade jag sagt ja till ett jobb. Jag flyttar nu dit i början av januari. Jag ska dit och jobba som au pair i en familj som verkar hur bra som helst. Tre söta barn och jag tror och hoppas det inte blir allt för jobbigt. Så det är i USA, Seattle som jag kommer spendera mitt 2012. 2012 kommer bli mitt år och jag antar att de är då livet börjar på riktigt. 

Det är väl mestadels för att ni ska veta vad jag gör och att jag lever där borta som jag startar denna blogg också. Jag har aldrig varit en bloggmänniska men jag kan ju alltid testa och se om det är något för mig.

RSS 2.0